Hejsan Daniel,

Märklig känsla att skriva till en människa man aldrig träffat, men som jobbar med något som hjälpt mig mycket....utan att du kanske vet. Det är väl inte ens ett år sedan jag hittade sinnet.nu på nätet....och ännu litet kortare tid har passerat sedan jag vågade skriva något själv.....och insåg att skriva, och läsa andra personers inlägg hjälpte i kampen. Ville bara passa på att tacka dig för att du håller liv i projektet....så att du vet att du är en tillgång. Ta väl hand om dig själv....och tack för den möjlighet att läka som sinnet.nu är

Tack för ditt stöd. Jag blir riktigt glad!

Just nu är läget som så att jag känner mig riktigt handikappad. Jag lyckas inte mobilisera det stöd och intresse som finns för en sådan här plattform. Frivilligföreningarna - på området psykisk ohälsa - har inte alls hakat på som jag trodde. De är upptagna med sitt och har inte tid att sätta sig in i ett nytt sätt att kommunicera.

Just nu känns det en aning negativt. Jag orkar inte fortsätta ensam och jag orkar inte driva platsen som ett hobbyprojekt. (Jag för samtal med ett par föreningar som jag hoppas ska leda till något bra. Men det går trögt.)